Fibrinous Endocarditis in Dogs
Fibrinöse Endokarditiden beim Hund
Fibrinösa endokarditer hos hund
Acta Veterinaria Scandinavica volume 5, pages 17–23 (1964)
Summary
Fibrinous endocarditis was observed in 67 (0.58 per cent) of 11,574 dog autopsies. The lesions were valvular in 62 animals and parietal in five. Valvular endocarditis mainly involved the left side of the heart, particularly the mitral valve. The pulmonary valves were never involved.
The endocardial deposits in 42 animals were examined bacteriologically. Infection with streptococci could be demonstrated in more than half the dogs. Infections with staphylococci or Escherichia coli were also encountered.
There was no evidence of sex predisposition, but a distinct age predisposition; fibrinous endocarditis was most common among dogs seven years old and over. A breed predisposition was seen for German Shepherds.
There are reasons for believing that fibrous endocarditis is generally not a sequel to fibrinous endocarditis.
Zusammenfassung
In einem Sektionsmaterial von 11574 Hunden wurden bei 67 (0,58 %) derselben fibrinöse Endokarditiden festgestellt, die in 62 Fällen valvulären und in 5 Fällen parietalen Sitz hatten. Die valvulären Endokarditiden waren hauptsächlich in der linken Herzhälfte, und zwar in erster Linie in den Mitralisklappen lokalisiert. In keinem Falle waren die Pulmonalisklappen angegriffen.
In 42 Fällen wurden die endokardialen Beläge bakteriologisch untersucht, wobei in mehr als der Hälfte der Fälle eine Infektion mit Streptokokken ermittelt wurde. Andere vorkommende Infektionskeime waren Staphylokokken und Escherichia coli.
Eine Geschlechtsdisposition betreffs der fibrinösen Endokarditiden liess sich nicht nachweisen. Dagegen lag eine deutliche Alters-disposition vor, indem dieselben am gewöhnlichsten bei Hunden vorkamen, die 7 Jahre alt und älter waren. Betreffs des Schäfers bestand eine Rassendisposition.
Der Verfasser führt Gründe gegen die Auffassung an, dass die fibröse Endokarditis im allgemeinen das Heilungsstadium der fibrinösen bilden soll.
Sammanfattning
I ett sektionsmaterial på 11574 hundar påvisades hos 67 (0,58 %) fibrinösa endokarditer, vilka i 62 fall var valvulära och i 5 fall parietala. De valvulära endokarditerna var huvudsakligen lokaliserade till vänster hjärthalva och då i första hand till mitralisklaffarna. Inte i något fall var pulmonalisklaffarna angripna.
I 42 fall undersöktes de endokardiala beläggningarna bakteriologiskt, varvid i drygt hälften av fallen en infektion med streptokocker påvisades. Andra infektionsämnen som förekom var stafylokocker och Escherichia coli.
Någon könsdisposition har beträffande de fibrinösa endokarditerna ej kunnat påvisas. Däremot förelåg en tydlig åldersdisposition, så att de var vanligast hos hundar som var 7 år och äldre. För schäfer förelåg en ras disposition.
Författaren andrar skäl emot uppfattningen att de fibrösa endokarditerna i allmänhet skulle vara ett avläkningsstadium till de fibrinösa.
References
Detweiler, D. K., Hubben, K. and Patterson, D. F.: Survey of Cardiovascular disease in dogs — preliminary report on the first 1,000 dogs screened. Amer. J. vet. Res. 1960, 21, 329–359.
Detweiler, D. K.: Wesen und Häufigkeit von Herzkrankheiten bei Hunden. Zbl. VetMed. 1962, 9, 317–356.
Schornagel, H.: Endocarditis. Tijdschr. Diergeneesk. 1936, 63, 57–67, 143–153.
Shouse, C. L. och Meier, H.: Acute vegetative endocarditis in the dog and cat. J. Amer. vet. med. Ass. 1956, 129, 278–289.
Stünzi, H.: Zur Pathogenese der Endocarditis valvularis. Schweiz. Arch. Tierheilk. 1962, 104, 135–146.
Winqvist, G.: Topografisk och etiologisk sammanställning av de fibrinösa och ulcerösa endokarditerna hos en del av våra husdjur. Skand. VetTidskr. 1945, 35, 575–585.
Author information
Authors and Affiliations
Rights and permissions
About this article
Cite this article
Lundh, T. Fibrinous Endocarditis in Dogs. Acta Vet Scand 5, 17–23 (1964). https://doi.org/10.1186/BF03547361
Received:
Published:
Issue Date:
DOI: https://doi.org/10.1186/BF03547361