Pyrimidinyl Nicotinic Acid and Cerebrocortical Necrosis

Abstract

Pyrimidinyl nicotinic acid (PNA) exhibits great structural similarities to amprolium, which is a known thiamine antagonist. Experimental cerebrocortical necrosis (CCN) has been induced by oral administration of amprolium. PNA has been demonstrated in ruminai fluid from animals suffering from CCN.

The aim of this investigation was to study whether PNA can act as thiamine antagonist and whether it can give rise to CCN. For this purpose PNA was synthesized and was daily given intravenously to a calf. The dose corresponded to roughly 10 times the content of thiamine in the blood. After three weeks the dose was doubled. During the entire experimental period comprising nine weeks no clinical sign of thiamine deficiency or CCN was noticeable. The values for all recorded blood chemical parameters, with the exception of occasional GOT and PK values, were within the normal limits of variation.

Rats were used in a similar experiment with the same aim. PNA was homogeneously added to their feed in quantities equivalent to five and 10 times the thiamine content. The rats were clinically healthy throughout the experimental period comprising eight weeks. No significant difference in TK activity and TPP effect was observed between the experimental groups and the control group.

Sammanfattning

Pyrimidinyl nikotinsyra (PNS) uppvisar stora strukturella likheter med amprolium, som är en känd tiaminantagonist. Experimenteilt har cerebrocortical nekros (CCN) hos idisslare framkallats genom per oral tillförsel av amprolium. PNS har påvisats i våminnehåll från djur med CCN.

Syftet med föreliggande undersökning var att studera om PNS kan verka som tiaminantagonist och om den kan ge upphov till CCN. För detta ändamål syntetiserades PNS och gavs dagligen intravenöst till en kalv. Dosen motsvarade c:a tio gånger blodets innehåll av tiamin. Efter tre veckor dubblerades dosen. Under hela försöksperioden som varade nio veckor kunde inga kliniska tecken på tiaminbrist eller CCN påvisas. Värdena för alla registrerade kliniskt-kemiska parametrar, med undantag av enstaka GOT- och PK-värden, låg inom de normala variationsgränserna.

I ett annat försök inblandades PNS i fodret åt råttor i mängder motsvarande fem och tio gånger fodrets innehåll av tiamin. Råttorna var kliniskt friska under hela den åtta veckor långa försöksperioden. Ingen signifikant skillnad i TK-aktivitet och TPP-effekt i blodet förelåg mellan försöksgrupperna och kontrollgruppen.