The Hereditary Nature of Canine Pancreatic Degenerative Atrophy in the German Shepherd Dog

Abstract

The incidence of pancreatic degenerative atrophy (PDA) was investigated in 59 German shepherd dogs from two kindred. The male progenitors were the same in both kindred. In the four litters of the first kindred the incidence of PDA was 24 % (10 dogs out of 41), and there was at least one affected dog in each litter. When one of the litter bitches, later affected with PDA, was mated with one of the obligate carriers of PDA, one of the resultant seven offspring has so far been found to suffer from PDA. In the second kindred when a PDA-affected bitch and a clinically healthy male (heterozygote) were mated, two of the resultant six offspring were found to suffer from PDA.

These results indicate that PDA is a disease inherited as an autosomal recessive trait, although the possibility of dominant inheritance with incomplete penetrance cannot be excluded.

Sammanfattning

Ärftligheten av degenerativ atrofi i bukspottskörteln (PDA) undersöktes i två släktlinjer av schäfer, omfattande totalt 59 hundar. Stamfäderna var desamma för båda linjerna. Stammodern i den ena linjen hade fyra valpkullar med totalt 41 valpar, av vilka 10 valpar insjuknade i PDA. I vardera släktlinjen fanns en tik som led av PDA. Dessa parades med en kliniskt frisk (heterozygot) han. I avkomman inom den första släktlinjen har tillsvidare en av sju valpar insjuknat i PDA, medan i den andra släktlinjen två av sex valpar har drabbats av PDA.

Föreliggande résultat tyder på att PDA är en sjukdom som nedärvs genom en autosomal recessiv gen, även om man inte helt kan utesluta möjligheten att det handlar om en dominant ärftlighet med ofullständig penetrans.