Skip to main content

Renal Function in Dogs With Pyometra

3. Glomerular Filtration Rate, Effective Renal Plasma Flow, and the Relation Between Solute Excretion Rate and Maximum Urine Osmolarity During Dehydration

Die Nierenfunktion bei Hunden mit Pyometra

3. Glomerulumfiltration, Nierenplasmafluss und das Verhältnis zwischen Ausscheidung der osmotisch aktiven Substanzen und Konzentrationsfähigkeit

Njurfunktionen hos hundar med pyometra

3. Glomerulifiltrationen och njurgenomblödningen samt relationen mellan utsöndringen av osmotiskt aktiva substanser och maximala koncentrationsförmågan

Summary

Renal function studies on bitches with pyometra and normal bitches have included determinations of glomerular filtration rate (GFR), effective renal plasma flow (ERPF), solute excretion rate per unit functioning renal mass, maximum urine osmolarity (max. Uosm), and — for the normal bitches — max. Uosm after increasing osmotic load with mannitol infusions.

GFR for the pyometra bitches varied from normal to greatly reduced values; the mean GFR was statistically significantly lower than that for normal bitches. There were also wide variations in ERPF; there was no significant deviation from normal values but the two pyometra bitches with the greatest reduction in GFR also had greatly reduced ERPF values. The ratio between GFR and ERPF (filtration fraction) varied within normal limits but there was a tendency towards reduction (0.05 < P < 0.01).

After dehydration the max. Uosm for all the pyometra bitches was below the lower limit for max. Uosm for normal bitches. The rates of solute excretion per unit functioning renal mass for most bitches with pyometra were less than the level (468 µ Osm/min./100 GFR) above which the osmotic load begins to reduce max. Uosm in normal bitches. Even in those bitches in which the solute excretion rate reached values over 468 µOsm/min./100 GFR (because of reduction in the number of functioning nephrons) max. Uosm was far below the max. Uosm values for normal dogs at the same rates of solute excretion. Consequently, in bitches with pyometra, factors other than osmotic diuresis appear to be mainly responsible for the reduction in concentrating ability and polyuria.

Zusammenfassung

Untersuchungen der Nierenfunktionen wurden an normalen Hunden und an Hunden mit Pyometra zur Bestimmung von Glomerulumfiltrat (GFR), Nierenplasmafluss (ERPF), Ausscheidung der osmötisch aktiven Substanzen per Einheit funktionierenden Nierengewebe, maximale Konzentrationsfähigkeit (max. Uosm) als auch betreffend normale Hunde die Bestimmung von Uosm bei stufenweise erhöhten osmotische Belastung durch Mannitol, unternommen.

Bei Hunden mit Pyometra variiert GFR von normalen bis stark gesunkenen Werten. Verglichen mit den Werten für normale Hunde, zeigt der Mittelwert von Hunden mit Pyometra eine statistisch gesicherte Senkung. Soeben zeigte ERPF grosse Variationen; der Mittelwert zeigte keine statistisch gesicherte Abweichung vom Normalmaterial, jedoch in beiden Fällen bei denen die grösste Reduktion des GFR vorkommt, bestand soeben eine hochgradige Senkung des ERPF. Das Verhältnis zwischen GFR und ERPF (Filtrationsfraktion) zeigt normale Variationen, jedoch ist es wahrscheinlich, dass eine Senkungstendenz vorliegt, da der Mittelwert für FF von Hunden mit Pyometra verglichen mit den Werten von normalen Hunden zeigt eine Senkung die signifikant wäre (0,05 < P < 0,01).

Nach der Dehydrierung lag max. Uosm für sämtliche Pyometrafälle unterhalb der unteren Grenze für max. Uosm bei normalen Hunden. Die Ausscheidungsgeschwindigkeit der osmotisch aktiven Substanzen per Einheit funktionierenden Nierengewebe befand sich in der Mehrzahl der Pyometrafälle unter der Grenze (468 µOsm/Min./100 GFR), oberhalb welcher beginnt die Belastung bei normalen Hunden auf max. Uosm einzuwirken. Soeben in Fällen wo die Ausscheidungsgeschwindigkeit Werte über 468 µOsm/Min./100 GFR erreichte (wegen der verminderten Anzahl der funktionierenden Nephrone), war max. Uosm weit unter den max. Uosm-Werte für normale Hunden bei der verglichenen Geschwindigkeiten der osmotischer Ausscheidung. Es ist möglich, dass bei den sämtlichen Hunden mit Pyometra, die Hauptursache für die Verminderung der Konzentrationsfähigkeit und für das Entstehen einer Polyurie, nicht die osmotische Diurese, sondern andere Faktoren von entscheidender Bedeutung sind.

Sammanfattning

Njurfunktionsstudier har företagits på normala hundar samt på hundar med pyometra för fastställande av glomerulifiltrationen (GFR), njurgenomblödningen (ERPF), utsöndringen av osmotiskt aktiva substanser per enhet funktionerande njurvävnad, maximala koncentrationsförmågan (max. Uosm) samt — för normalhundarnas vidkommande — max. Uosm vid successivt ökad osmotisk belastning med mannitol.

GFR varierar på pyometrahundarna från normala till kraftigt sänkta värden. Medeltalet för pyometrahundarna visar en statistiskt säkerställd sänkning i jämförelse med värdet för normalhundarna. ERPF visar även stora variationer; medelvärdet visar ingen statistiskt säker avvikelse från normalmaterialet men i de båda fall som företedde den största reduktionen av GFR förelåg en höggradig minskning även av ERPF. Trots att förhållandet melian GFR och ERPF (filtrationsfraktionen) visar normala variationer tycks det föreligga en tendens till sänkning, då medelvärdet för FF för pyometrahundarna i jämförelse med det hos normalhundarna visar en minskning som är signifikant (0,05 < P < 0,01).

Max. Uosm efter dehydrering låg för samtliga pyometrafall nedanför den undre gränsen för max. Uosm på normalhundar. Utsöndringshastigheten av osmotiskt aktiva substanser per enhet funktionerande njurvävnad låg i flertalet fall av pyometra under den gräns (468 µOsm/min./100 GFR) ovanför vilken belastningen börjar påverka max. Uosm på normalhundar. Även i de fall där utsöndringshastigheten nått värden över 468 µOsm/min./100 GFR (till följd av reduktion av antalet funktionerande nefron) låg max. Uosm långt under max. Uosm-värdena för normalhundar vid jämförbara hastigheter av den osmotiska utsöndringen. Hos samtliga pyometrahundar synes sålunda andra faktorer än en osmotisk diures spela huvudrollen för nedsättningen av koncentrationsförmågan och uppkomsten av polyurin.

References

  1. Åsheim, Å.: Renal function in dogs with pyometra. 1. Studies of the hypothalamic-neurohypophyseal system. Acta vet. scand. 1963 a, 4, 281–291.

  2. Åsheim, Å.: Renal function in dogs with pyometra. 2. Concentrating and diluting ability. Acta vet. scand. 1963 b, 4, 293–306.

  3. Åsheim, Å.: Persson, F. & Persson, S.: Renal clearance in dogs with regard to variations according to age and sex. Acta physiol. scand. 1961, 31, 150–162.

    Article  Google Scholar 

  4. Black, D. A. K., McCance, R. A. & Young, W. F.: Function of the kidney in dehydration. Nature 1942, 150, 461.

    Article  Google Scholar 

  5. Bloom, F.: Pathology of the dog and cat. 1954. Amer. Veterinary Public. Inc., Evanstone, Illinois.

  6. Bricher, N. S., Morrin, A. F. & Kime, S. W.: The pathologic physiology of chronic Bright’s disease. Amer. J. Med. 1960, 28, 77–98.

    Article  Google Scholar 

  7. Corcoran, A. C. & Page, I. H.: Applications of diphenylamine in the determination of levulos in biological media. I. The determination of inulin. J. biol. Chem. 1939, 127, 601–608.

    CAS  Article  Google Scholar 

  8. Cowgill, G. R. & Drabkin, D. L.: Determination of a formula for the surface area of the dog together with a consideration of formulae available for other species. Amer. J. Physiol. 1927, 81, 36–61.

    Article  Google Scholar 

  9. Dorhout Mees, E. Jr. Role of osmotic diuresis in impairment of concentrating ability in renal disease. Brit. med. J. 1959, 1, 1156– 1158.

  10. Franklin, S. S., Neall, J. F. & Merrill, J. P.: The influence of solute load on the isosthenuria of renal disease. J. clin. Invest. 1959, 38, 1005.

    Article  Google Scholar 

  11. Josephson, B. & Godin, A. S.: Om bestämning av glomerulusfiltrationen. Nordisk Medicin 1943, 18, 893–897.

    Google Scholar 

  12. Kleeman, C. R., Adams, D. A. & Maxwell, M. H.: An evaluation of maximal water diuresis in chronic renal disease. I. Normal solute intake. J. lab. & clin. Med. 1961, 58, 169–184.

    CAS  Google Scholar 

  13. Kleemann, C. R., Hewitt, W. L. & Guze, L. B.: Pyelonephritis. Medicine 1960, 39, 3–116.

    Article  Google Scholar 

  14. Page, L. B. & Reem, G. H.: Urinary concentrating mechanism in the dog. Amer. J. Physiol. 1952, 171, 572–577.

    CAS  Article  Google Scholar 

  15. Smith, H. W., Finkelstein, N., Aliminosa, L., Crawford, B. & Graber, M.: The renal clearance of substituted hippuric acid derivates and other aromatic acids in dog and man. J. clin. Invest. 1945, 24, 388–404.

    CAS  Article  Google Scholar 

  16. Teger-Nilsson, A. C.: Serum creatinine determination using an ion exchange resin. Scand. J. clin. & lab. Invest. 1961, 13, 326–331.

    CAS  Article  Google Scholar 

  17. Wesson Jr., L. G.: Glomerular and tubular factors in the renal excretion of sodium chloride. Medicine 1957, 36, 281–396.

    Article  Google Scholar 

  18. West, C. D. & Rapoport, S.: Urine flow and solute excretion of hydropenic dog under “resting” conditions and during osmotic diuresis. Arner. J. Physiol. 1950, 163, 159–174.

    CAS  Article  Google Scholar 

  19. Zak, G. A., Brun, C. & Smith, H. W.: The mechanism of formation of osmotically concentrated urine during the antidiuretic state. J. clin. Invest. 1954, 33, 1064–1074.

    CAS  Article  Google Scholar 

Download references

Author information

Affiliations

Authors

Rights and permissions

Reprints and Permissions

About this article

Cite this article

Åsheim, Å. Renal Function in Dogs With Pyometra. Acta Vet Scand 5, 56–73 (1964). https://doi.org/10.1186/BF03547365

Download citation