Effects of Intravenous Infusion of Glucose and Pancreatic Glucagon on Abomasal Function in Dairy Cows

Abstract

Four cows of the Swedish red and white breed fitted with a cannula in the abomasum were used in 2 experiments. In experiment I glucose (4mg/kg bw/min) was infused intravenously for 60 min after an initial control period, without infusion, of 60 min. The turnover time of abomasal fluid was calculated using Cobalt-EDTA as fluid marker. The frequency and amplitude of the abomasal pressure changes were registered during the experiment. The plasma level of insulin and glucose was also registered during the experiment. Due to the glucose infusion plasma glucose increased with about 4 mmol/1. The elevated plasma level of glucose induced a pronounced release of insulin. The turnover time of abomasal fluid increased from 15.7±1.2 to 27.8±3.5 min (p<0.01) during the glucose infusion. The mean amplitude of the pressure changes showed a more than twofold increase (p<0.05) during glucose infusion as compared with the control period but there was no difference in the frequency of the changes. In experiment II there was a similar experimental set-up with the exception that pancreatic glucagon (30pg/kg bw/min) was infused instead of glucose. The glucagon infusion induced a release of endogenous glucose which in turn increased the plasma level with about 3 mmol/1. The plasma level of insulin rose to about the same extent as during the glucose infusion in experiment I. The turnover time of abomasal fluid was delayed from 15.4±1.7 to 34.8±1.9 min (p<0.001). There were no significant effects of the glucagon infusion on the frequency or the amplitude of the abomasal pressure changes. The results of the present study indicate a disturbed abomasal function in cattle with hyperglycaemia. It remains to be investigated if it is a direct effect of the hyperglycaemia or if it is secondary to the elevated insulin level.

Sammanfattning

Två experiment utfördes där inverkan av en intravenös glukosinfusion respektive intravenös infusion av glukagon på löpmagsfunktionen studerades på kor. Plasmahalten av glukos och glukagon registrerades också. Fyra kor av svensk rödbrokig ras, försedda med fistelinsats i löpmagen, användes i experimenten. I glukosinfusionsförsöket erhöll de fyra korna, efter en inledande kontrollperiod på 60 min utan behandling, en intravenös glukosinfusion (4 mg/kg kroppsvikt/min.) också under 60 min. Under glukosinfusionen steg glukoshalten med ungefär 4 mmol/l. Den förhöjda glukoshalten inducerade en markerad frisättning av insulin. Omsättningstiden för ingesta i löpmagen ökade från 15,7±1,2 min till 27,8±3,5 min (p<0,01) under glukosinfusionen. Amplituden av tryckförändringarna i löpmagen mer än fördubblades under glukosinfusionen (p<0,05) men frekvensen av tryckförändringarna påverkades inte. Samma försöksuppläggning som under glukos försöket användes under glukagonförsöket men korna erhöll då i stället en intravenös infusion av glukagon (30pg/kg kroppsvikt). Glukagoninfusionen ledde till en frisättning av glukos vilket höjde plasmahalten med omkring 3 mmol/1. Insulinnivån i plasma steg ungefär lika mycket som under glukosinfusionen. Omsättningstiden för ingesta i löpmagen ökade från 15,4±1,7 min till 34,8±1,9 min under glukagoninfusionen (p<0,001). Varken frekvensen eller amplituden av förändringarna i löpmagstrycket påverkades dock av glukagoninfusionen. Försöken tyder på att hyperglykemi stör löpmagsfunktionen hos kor. Det återstår att undersöka om de observerade effekterna på löpmagen var en direkt effekt av den förhöjda plasmahalten av glukos eller en indirekt effekt av den förhöjda insulinnivån.