Epilepsy in a Dog With Extensive Bilateral Damage to the Hippocampus

Abstract

In May 1956 a 31/2 year old male poodle took ill showing symptoms of meningitis which seemingly involved the base of the brain. Five days later the animal had completely recovered from the acute illness and he remained in apparently good health until five months later when the owner for the first time observed clonic twitching of the upper lip. The lip twitching gradually developed into motor seizures involving the entire body. Treatment with phenobarbital temporarily arrested the seizures, but three weeks later motor fits reappeared and thus the dog was sacrificed in Dec. 1956. An examination of the brain revealed extensive, bilateral hippocampal damage. The possibility that a temporary impairment of the vascular supply to the hippo campus had led to the injury of Ammon’s horns and that this injury later on had caused the epilepsy is discussed in the light of the experimental findings of Green et al. (1957).

Zusammenfassung

Ein 3½ jähriger männlicher Pudel erkrankte am 6. Mai 1956 mit Symptomen an Meningitis welche wahrscheinlich die Gehirnhäute beim Gehirnbasis umfasste. Fünf Tage später war der Hund wieder symptomenfrei. Ende September im selben Jahr beobachtete der Besitzer zum erstenmal vorübergehende Anfälle von Zuckungen an der Oberlippe. Während der folgenden Monaten kamen diese Zuckungen immer öfters zurück und Ende Oktober entwickelten sie sich in einen epileptischen Anfall. Trotz Behandlung mit Phenobarbital wiederholten sich die Anfälle und das Tier wurde im Dezember 1956 getötet. Eine histologische Untersuchung des Gehirns zeigte eine ausgeprägte und doppelseitige Zellendegeneration im und Atrophie vom Ammonshorn. Die Möglichkeit, dass diese Beschädigung vom Ammonshorn durch eine zufällige Verschlechterung der Blutversorgung zu diesem Teil des Gehirns entstand und, dass die Epilepsie von dem beschädigten Ammonshorn ausgelöst sei, wird in der Beleuchtung der experimentellen Beobachtungen von Green und Mitarb. (1957) diskutiert.

Sammanfattning

En 3½ år gammal pudelhanne insjuknade den 6:e maj 1956 med symptom på meningit, som av allt att döma omfattade hjärnhinnorna vid hjärnbasen. Fem dagar senare var hunden symptomfri. I slutet av september samma år iakttog ägaren för första gången att hunden hade övergående anfall med ryckningar i överläppen. Under den följande månaden återkom dessa ryckningar allt oftare och i slutet av oktober utvecklades de till ett fullständigt epileptiskt anfall. Sådana anfall återkom trots behandling med fenemal och djuret avlivades därför i december 1956.

En histologisk undersökning av hjärnan avslöjade en utpräglad och dubbelsidig celldegeneration i och atrofi av ammonshornen (Hippocampus). Möjligheten att denna skada av Hippocampus orsakats av en tillfällig försämring av blodförsörjningen till denna del av hjärnan, och att epilepsin utlösts från de skadade ammonshornen diskuteras i belysning av Greens och medarbetares (1957) experimentella iakttagelser hos katt.